Svenska strategin för life science, vill öka tempot inom välfärdsteknik

[jonor]

En del formuleringar i rapporteringen angående data och styrning av strategin för life science kan låta lite bekanta från områdena öppna data och digitalisering. Intressant att följa kanske.

https://www.dn.se/ekonomi/regeringens-samordnare-jag-vill-oka-tempot-inom-valfardsteknik/
"
I somras utsåg tidskriften Nature Biotechnology återigen världens bästa länder inom bioteknik. Bedömningen bygger bland annat på hur mycket man lägger på forskning och utveckling i relation till BNP och hur mycket forskare det finns per en miljon invånare. Sverige rankades tvåa efter Schweiz, även Finland och Danmark hamnade på topp tio-listan.

Den svenska strategin för life science är uppdelad i åtta prioriterade områden (se faktaruta) och har 30 uttalade målsättningar, men inget sägs om när de ska uppfyllas . Regeringen tog fram den efter att ha manglat förslagen med regioner, vården, forskare, patientföreträdare och företag. Nu har den funnits tre år.

– Helheten är bra, vi räknar till 70 olika insatser, alltifrån en hubb för avancerad produktion av vaccin och genterapigen till ett förslag på en ny biobankslag. För att nå framgång krävs samverkan i hela sektorn.

Vi har starka datakällor i Sverige på grund av kopplingen till personnummer. De används i vården, men om vi ska hitta nya behandlingsformer behöver vi också få använda hälsodata för forskning och innovation. Här behövs en tydlig strategi, det är en utredning på gång.

En annan sak man muttrar om är att statistiken över life science-branschen är så gammal att det är svårt att veta hur det går för den?

– Jag delar den frustrationen, jag är inte nöjd. Men nu är Vinnova i färd med att ta fram en hållbar metod för att analysera branschen, den gamla statistiken var handjagad.

Men varför tar det sådan tid, de nya siffrorna kommer först nästa år?

– Men det jag vet är att Vinnova har valt att verkligen ta ett helhetsgrepp och ta fram en metod som ska vara hållbar framåt och ge nya siffror varje år. Och då kan jag tänka mig att vänta ett år extra.

Åtta prioriterade områden inom life science

1. Strukturer för samverkan.

2. Nyttiggörande av hälso- och vårddata för forskning och innovation.

3. Ansvarsfull, säker och etisk policyutveckling.

4. Integrering av forskning och innovation i vården.

5. Välfärdsteknik för ökad självständighet, delaktighet och hälsa.

6. Forskning och infrastruktur.

7. Kompetensförsörjning, talangattraktion och livslångt lärande.

8. Internationell attraktivitet och konkurrenskraft.

"

[En före detta användare]

@jonor Tack! Intressant. Jag fastnade för formuleringen "Vinnova har valt att verkligen ta ett helhetsgrepp och ta fram en metod som ska vara hållbar framåt och ge nya siffror varje år" och undrar om det är "Regeringsuppdrag att följa den svenska life science-sektorn" som åsyftas? Det är säkert bra, men det jag förundras över är att jag inte ser ett stycke om insyn/transparens/agilitet i arbetet. Mitt intryck är att varje regeringsuppdrag sker efter vattenfallsmodell, i en egen "låda och jag kan bara utläsa fragment, här och där. T.ex. "Vi undersöker möjligheterna att bygga en modell för automatiserad åtkomst av datamängder från olika källor, samt tittar på vägar för att göra analyser tillgängliga i ett användarvänligt gränssnitt, så att de kan bli till nytta för aktörerna i systemet."

[jonor]

@mistral Jo jag har samma intryck, det kan verka svårt att få klarhet och överblick i vad som pågår. Något jag tänkte på var att kriterierna som refereras för Sveriges ledande position på området baseras på kvantiteter av spenderade medel och antal forskare, men det nämns inte något om uppnådda resultat kvalitetsmässigt, ungefär som om man skulle ranka öppna data och digitalisering enbart efter antal uppladdade datamängder, publicerade handlingar, eller registrerade användare på forumet.

hur mycket man lägger på forskning och utveckling i relation till BNP och hur mycket forskare det finns per en miljon invånare

Sedan är det iofs. en intressant fråga hur mycket medel man spenderar på öppna data och öppen källkod, det verkar också vara något som är svårt att göra sig en uppfattning om, framför allt det senare kanske.

[En före detta användare]

@jonor Ja, jag håller med. Kvantitet används på många områden (t.ex. kvantitativa mått, som antal citeringar, används för att rangordna forskare). Jag tror det helt enkelt beror på att det är ett enkelt sätt att mäta, som inte kräver eftertanke, djupare analys eller utredning. Det kräver inte heller något ansvarstagande för mått, nyckeltal och mer komplexa indikatorer. Öppna data mäts också på antal, den här dataportalen (liksom andra dataportaler) är ett exempel på att antal (länkade datamängder) lyfts fram som ett kvalitetsmått. Det finns inget som mäter kvalitet, tillgänglighet eller användbarhet på datamängderna. I offentlig sektor mäts ofta framgång i projekt genom hur många nätverksträffar som anordnats och hur många dokument/presentationer som producerats.