Dataportalens synsätt är att man uppmuntrar aktörer att berätta om vilka data de har och gärna refererar till överenskommna standarder / specifikationer.
Sen är det fritt fram för andra aktörer att aggregera datat genom att:
- Identifiera alla datamängder som följer samma standard
- Regelbundet ladda ner dessa datamängder (i lämpligt format)
- Erbjuda ett aggregerat API / dump för att förenkla för andra att komma åt datan
(Obs, aktörer kan också för den delen aggregera datan enbart för egen konsumption.)
Dataportalen gör själv inte detta arbete då processen för att sammanföra många datamängdeer till ett API / dump (trots att de följer samma standard / specifikation) varierar.
I vissa fall, som till exempel för CSV filer, skulle en enhetlig behandling fungera, men det ligger inte i Diggs nuvarande uppdrag.
Dessutom kan det vara lämpligt att lämna öppet för andra aktörer att skapa innovativa lösningar.
Däremot, för att förenkla att peka ut överenskommna standarder/specifikationer på ett enhetligt sätt erbjuder dataportalen ett sätt att registrera standarder / specifikationer centralt. Detta medför bland annat att standarder / specifikationer får webbadresser (URI:er) som är stabila att referera till från datamängder via dcterms:conformsTo egenskapen.
Lantmäteriet har valt ett alternativt angreppsätt med NGP som innefattar att man förvaltar data åt andra centralt.
Observera att ett sådant angreppsätt inte alltid är möjligt. Särskilt inte när det saknas en central aktör som kan ta ansvaret, har de ekonomiska musklerna, har ett tydligt uppdrag och den naturliga positionen / auktoriteten att skapa en sådan lösning. Dataportalen försöker alltså erbjuda de pusselbitar som behövs för att möjliggöra olika angreppsätt, i detta fall både färdigt aggregerad datamängd (som NGP) och tillåta andra aktörer att aggregera i efterhand (och lämpligen också publicera resultatet som en färdigaggregerad datamängd till dataportalen).